Idag är en sådan dag då jag saknar mamma lite extra mycket :-/ Jag har fortfarande svårt att förstå att hon inte finns nå mer min älskade mamma, känns ibland som hon bara har tappat sin telefon och inte kan ringa mig men att hon snart kommer ringa och fråga hur det är med magen ?! Vet precis vad hon skulle säga idag om hon hade ringt typ något stil med " Men hallå, vad håller hon på med där inne ? Säg åt henne att mormor kommer dra henne i öra om hon inte kommer ut nu" Hon var så otroligt glad för att hon skulle bli mormor och hon såg fram i mot det så himla mycket. Jag blir så arg att hon aldrig fick chansen att träffa sitt barnbarn, det är fan inte rättvist någon stans.
Jag har alltid kunnat prata med min mamma om allt och då menar jag precis allt, min mamma var min bästa vän samtidigt som hon var min mamma och vi pratade i telefon minst 2 gånger dagligen och ibland ännu mer och många kanske tycker att det är konstigt, men helt ärlig är så himla glad att vi hade en sådan bra kontakt som vi hade, för nu när hon inte finns nå mer så behöver jag inte känna t.ex. att "jag önskar att jag och mamma pratade mer" eller "tänk om jag hade haft bättre kontakt med mamma" för jag vet att jag mamma inte skulle kunna haft bättre kontakt än vi hade.
Det har ju alltid bara varit jag , min syster och min mamma hela min uppväxt det är nog därför min relation med mamma varit så bra och stark som den var och jag är den jag är idag tack vare mamma jag har fått alla hennes bra sidor och visst jag har tyvärr fått de sämre sidorna hon hade också men dock väger de goda över så det gör inget.
Mamma gjorde verkligen allt för mig och min syster och såhär i efterhand skulle jag önska att hon gjort lite mer för sig själv och jag önskar att jag kanske hade sagt ifrån när hon ville hjälpa mig för ofta satte hon sig själv i klistret för att hjälpa mig och visst jag vet att mamma ville hjälpa mig men ändå och det värsta hon visste var när jag eller min syster var ledsna och mådde dåligt och jag är helt övertygad om att mamma vakar över mig från himlen, och jag kan ibland höra hennes röst som säger åt mig att vara stark och kämpa på och det är helt ärligt det som gör så att jag inte bryter ihop och ger upp.
På Tisdag har det gått en månad sen världen förlorade världens finaste ängel och det gör fortfarande lika ont och på Torsdag är det dags för begravning och den ovissheten jag går runt med nu om jag ska kunna gå på den heller inte är så otroligt stressande. Jag vet att jag inte kan rå för om det skulle vara så att bebis bestämmer sig för att komma ut efter i morgon för då finns det en stor chans att jag missar den, då jag inte vet hur jag eller bebis kommer må efter förlossningen, tyvärr kan jag ju bara acceptera läget om det skulle bli så att jag inte kan gå på begravningen och jag vet att mamma skulle förstå. Men det känns ändå för jävligt rent ut sagt!! Snälla bebis kom ut nu !!!
Saknar dig mamma <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar