Så blandade känslor!

Jag har aldrig varit en sådan person som längtat efter barn, medans många av mina vänner alltid velat ha barn. Det är absolut inte så att jag inte tycker om barn för det gör jag och barn älskar oftast mig men det har varit något med barn som jag har svårt för, kan egentligen inte sätta fingret på vad det är men något är det. Nu ska jag själv ha barn (vilken dag som helst) och jag är verkligen så himla glad och lycklig för det, dock är jag samtidigt livrädd då jag är rädd för att misslyckas, tänk om att jag inte är redo ?! Men sen tänker jag, när är man egentligen redo? Och helt ärlig tror jag aldrig man blir redo, det är något man lär sig.
Önskar så att hon ville komma ut med bruksanvisning i handen så man visste hur man skulle göra och var något fel så kunde man bara läsa i bruksanvisningen och se vad man skulle göra för att åtgärda problemet, hade varit så himla smidigt tycker jag :) Nej då tror att allt är ganska logiskt vad gäller barn eller i alla fall bebisar, så tror nog att det kommer gå bra.

Idag tror jag att de blir att hänga upp jul-gardiner i vardagsrummet och sen tror jag att det blir en sväng till birsta och glo lite på bebis kläder och jul grejer, hihi älskar det!

Skulle ju göra kalops igår men ändrade mig och gjorde en otroligt god köttgryta istället och det var minst lika gott :)